Här kan du följa Zingo under hans uppväxt och liv. Varje vecka skriver vi om vad som har hänt, både vardagliga händelser, bus och träning plus allt annat där emellan. Men också om Matte & Husse och deras funderingar plus Mattes alla foton på mig o mina kompisar!
Matte bloggar även på Orustbo & Jaxon´s Place
Vår älskade Zingo har somnat in, här är tomt och saknaden är stor. Han kommer alltid att leva kvar i våra hjärtan där han satte ett permant tassavtryck hos oss. Bloggen kommer också att finnas kvar, det finns många foton och filmer som aldrig blev publiserade men som säkert kommer att dyka upp här senare.
Han blev 1 år, 7 månader & 22 dagar.
Jag och Zingo tar det lungt ihop och trivs bra med det just nu. Det händer inte så mycket runt oss, vi har fortsatt att träna på rökburken i långsamt tempo och Zingo har verkligen gjort framsteg! Däremot så har vi inte avancerat så mycket utan är fortfarande på stadiet att rök betyder lek och kamp med matte. Han markerar röken bra dels med blicken, dels genom att låta men också genom att hoppa och riva på mig.
Vi tränar fortfarande lite vardagslydnad, korta pass med mjuka kommandon, jag begär inte så mycket utav honom utan vi har roligt ihop. Jag försöker också hela tiden att hitta nya utmaningar/problem som han kan lösa och därigenom få använda hjärnan. Att gömma godis och leksaker är populärt liksom att lägga godis i något som han måste "öppna" för att hitta...
Säga vad man vill om min lille bebis men han älskar att få jobba med hjärnan här hemma där det inte finns så många störningar. Vi har väldigt roligt ihop när vi hittar på och löser olika problem... Jag har fortsatt att träna mig själv, så kallad torrträning, utan hund. Jag vill lära mig alla momenten i lydnadsklass ett så jag slipper att tveka tex på vilken fot jag ska svänga. Efter mina träningspass med mig själv så åker oftast Zingo på att vara försökskanin då jag vill se om det fungerar i praktiken =)
Sista veckan har Zingo genomgått någon sorts personlighetsförändring som jag inte riktigt vet hur jag ska tolka. Helt plötsligt så lyssnar han på mig på ett helt nytt sätt. Som exempel om han hör grannen ute eller en katt så har han sprungit iväg och skällt som en besatt, han har varit helt blockerad och enda sättet att få tyst på honom är att ta tag i honom...
Men sista veckan har han avbrutit språngmarschen, vänt om och kommit tillbaka till mig utan ett enda skall!! Detta har hänt flera gånger om dagen, varje dag sista veckan så det är knappast någon lyckoträff... Okej, han kan fortfarande blockera sig och bli helt besatt av att skälla på tex katten, det har inte försvunnit helt. Men bara det att han faktiskt avbryter sitt beteende flera gånger om dagen får mig att undra om han har mognat eller om han till slut har fattat att han inte får stå vid staketet och skälla...
Han har också blivit ett riktigt energiknippe, tidigare låg han gärna still och tuggade på en boll medans brorsan och kompisen Fritte busade. Nu är han med och leker med både dem och mig väldigt länge och intensivt, upp till två timmar utan avbrott - det här är inte alls likt min lille Zingo... Han har också blivit mjukare i sättet, mer kontaktsökande och jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det hela betyder... Det är bara att vänta och se hur detta utvecklar sig, under tiden kommer här några nya foton på "lilleman" =)
Hittills så har jag tränat Zingo på brandsläckaren när den piper samt på insulinpumpen när den larmar vilket har gått hyfsat bra - om jag får säga det själv. Jag har haft som mål att han ska reagera på ljudet och söka kontakt med mig samt låta på något sätt. Som belöning har vi kampat och sedan har han fått godis.
Vi har tränat detta regelbundet under en vecka, små korta pass på 3 - 5 minuter flera gånger per dag och jag känner att jag har fått ett resultat som jag är nöjd med. Zingo hoppar på mig, krafsar, slickar mig i ansiktet, låter - nej han skäller inte riktigt ännu - och jag tror att han har satt det hela i samband med vår kamplek och belöning...
Idag började vi med rökträning, något jag har gått och varit lite orolig för, inte för hundarnas del så men tänk om det tar sig och blir en riktig brasa.... Men allt har gått bra! Jag tände rökburken och givetvis var både Zingo & Jaxon nyfikna, när Zingo kände röklukten började han automatiskt söka kontakt med mig, han låter lite roligt för han gnyr och ylar samtidigt med något enstaka uff emellan =) Omgående belöning med kamptrasa och godis! Jaxon fick också prova rökburken som han markerade och sedan sökte kontakt med mig, Jaxon är däremot nästan helt tyst.
Dagens mål var att de skulle reagera på röken på något sätt och få belöning med kamptrasan och det fungerade utmärkt. Det kändes lite som en bonus att Zingo markerade flera gånger och både hoppade, krafsade och lät!! =) Men jag vågar inte springa iväg med träningen nu, denna övningen ska vi upprepa många gånger så han sätter röken i samband med mig och lek innan vi avancerar vidare. Här kommer också några bilder från dagens "pyromani" =)
 |  |
 |  |
 |  |
 |  |
 |  |
Det händer inte så mycket just nu, jag och Zingo har kommit till ro med varandra och trivs bra med tillvaron. Vi tränar små korta pass men bara med mjuka kommandon, tex så säger jag inte längre "hit" utan bara "kom", jag bryr mig inte om hur han sätter sig bara han sätter sig brevid mig "inom räckhåll".
Vi ökar ibland svårigheten vid träning men går också tillbaka flera steg så vi får lyckade träningar, de avslutas oftast med lite kamplek och bollkastning. Numera avlämnar Zingo kamptrasan varje gång och han hoppar gärna upp på mig när han lämnar den så jag behöver inte längre gå ner i lekställning för att han ska komma med den.
På det stora hela så känner vi oss avslappnade, ibland vill gärna Zingo träna mest hela dagen men jag kör fortfarande med en hel del ignorering så han får vara passiv. Är jag tråkig en stund före träning så har jag en underbar hund som vill göra allt matte ber om under träningen =)
Jag kör också en hel del dominansövningar och kontaktövningar, jag har nämligen fått för mig att slutar jag med detta så kommer snart Zingo att vilja "ta över igen". Det enda som inte fungerar och som aldrig kommer att fungera är andra hundar men jag har slutat att bry mig om det - i alla fall för tillfället - jag försöker anpassa vårt liv så gott det går, skulle vi möta andra hundar ute så ser jag lite till situationen och "vår dagsform" och väljer därefter om vi ska möta hunden eller inte. Är Zingo väldigt uppjagad så känner jag att det är bättre att inte passera den andra hunden, är han däremot lugn så tycker jag gott att vi kan ta mötet som en träning... Kanske gör jag fel men det fungerar för oss just nu iaf...
Jag har fått låna ett slalomhinder (agility) som står i trädgården och där Zingo tränar flera gånger per dag vilket han ser ut att gilla, dessutom så har han kommit på att han har en bakdel som ska följa med mellan pinnarna =). Jag funderar nu på att lägga en bred bräda på något så det kommer någon decimeter ovanför marken så Zingo kan få träna balansgång.
Jag har länge funderat på om det finns något nyttigt för Zingo att träna och som han kan träna utan andra hundar... När jag skulle beställa kurslitteratur till Jaxon & husse så hittade jag en bok på rean som heter "Livräddaren på fyra ben" och som är skriven av Anders Hallgren. Den handlar om att brandvarningsträna sin hund. Direkt när jag såg titeln tänkte jag att detta är något för Zingo, när brandvarnaren piper ska han väcka oss genom att skälla (eller yla om han vill det) och krafsa på täcket.
Jo, jag känner att svårighetsgraden kanske ligger något över vår kunskap men det ger oss en meningsfull träning och en utmaning som jag inte kan motstå. Men jag har också en insulinpump som larmar då och då när något är fel (läs mer på Orustbo Bloggen) så kom också nästa tanke att han kan uppmärksamma mig även när den piper. Mer om denna träningen kommer jag att uppdatera om när vi har kommit lite längre och vet vad vi håller på med =)
Vi tränar fortfarande på vår skateboard och han går nu upp på den och går två steg men sedan tycker han att det är lite läskigt så just nu vet jag inte riktigt hur vi ska gå vidare med den. I brist på annat - innan idén med livräddninghund kom - så fick han lära sig att öppna kylskåpet för mig. Jag band fast en handduk i handtaget som han får dra i och det gör han så gärna bara jag står redo med godis i handen =)
Nästa steg var att lära honom att stänga kylskåpsdörren. Mamma som tränar sin Fritte till assistenthund tipsade mig om att sätta en postit-lapp på kylskåpsdörren som en target och jo det fungerar ganska bra så länge jag också håller en godisbit mot lappen, då sätter han nosen emot och puttar igen dörren =) Jaja, vi har bara tränat detta fem kanske sex gånger hittills så jag är ganska stolt över honom!!
Hur som helst så har vi en ganska varierad träning och går även en hel del promenader, gärna i skogen, plus att även om han gärna hämtar skor, väskor och annat som ligger framme så har han faktiskt slutat att tugga sönder saker, det var åtminstonde ett tag sedan han åt upp något olämpligt sist =) Och han är återigen trött på kvällarna, det har han inte varit sedan vi intensiv tränade i höstas...
En annan sak jag har märkt nu är att han har gått ner i varv efter vår intensivträning - det tog faktiskt ett tag för honom att lära sig koppla av och vara passiv utan stress. Jo han kommer som sagt gärna fram och visar att han vill jobba lite men han springer inte runt som en yr höna längre, något jag inte fattade direkt vad det berodde på men nu förstår jag att han hade svårt att koppla av...
Nu när vi har lite mer utmaning i vår träning igen så kommer jag att uppdatera bloggen lite oftare, har kännt det sista att det inte har funnits så mycket att skriva om.... På återseende allihopa!! =)
Ibland överträffar Zingo sig själv och gör matte riktigt glad!! Sedan Zingo flyttade hem till oss så har vår trappa ner till gillestugan varit otäck, hur vi än har försökt att locka ner honom så har han bara vägrat att gå i trappan. Vi har försökt få honom att gå nerifrån och upp och tvärtom... Till slut gav vi upp, Zingo verkade tycka det var okej att vara ensam uppe när vi var nere... Ute har han inga problem med olika sorters trappor eller ramper.
Igår medans jag tapetserade i källaren kom han plötsligt ner för trappan - gissa om jag blev förvånad!! Snabbt fram med godisburken som har stått i källaren och väntat på honom, bara ifall att om ni vet... Jag slängde mig ner på golvet och det blev ett riktigt godis och pusskalas!
Om det var saknaden efter matte eller för arr Frida var med i källaren vet jag inte men jag hoppas ju att det var mig han saknade så mycket att han till slut vågade sig ner... =) Vi utforskade varenda hörn tillsammans och även om han är en stor "hemsk" schäfer så var det allt lite läskigt här och där.
Speciellt det nymålade betonggolvet som var både halt och glansigt behövdes det en stor portion mod för att gå på. Slutligen så tyckte han nog att nederplanet inte var så mycket att ha ändå och det var dags att gå upp för trappan igen. Oj! Det blev många försök innan han tog sig upp igen... Jag ignorerade honom totalt och gick upp och hämtade lite godis somhan fick när han kom.
Efteråt tänkte jag att han går nog inte ner mer, detta var nog bara en engångs förteelse, jag vet ju att han kan vara lite harig ibland. Idag kom han sakta och försiktigt ner för trappen, pussade matte och gick sakta upp igen. Sedan var det kört skulle jag vilja säga =) Nu springer han upp och ner för trappen som om han aldrig har gjort något annat!!
Jag är riktigt stolt över min lille buse, han har klarat av trappen helt på egen hand eller tass kanske man ska säga utan att jag har varit där och daltat med honom... Jaxon har också varit rädd och osäker för trappan men för några veckor sedan så kom han ner och sedan dess sprungit upp och ner som en jojo!
